Under den retoriska frågan "Du, en angivare?" liknar Martina Jarminder, ledarskribent på Skånskan, mediesajten Avpixlats uppmaning till allmänheten - att bistå polis och migrationsmyndigheter med att få rätsida på det växande problemet med illegal invandring - vid företeelser i såväl forna kommunistdiktaturer som i 30-talets Nazityskland. Hon kryddar anrättningen med starka invektiv som "främlingsfientlig", "omänsklighet", "svineri" och det från Olof Palme lånade "diktaturens kreatur". Där argumentationen blir tunn eller upphör fyller hon också i med fraser som "social utsatthet" om sina skyddslingar. Allt ägnat att skapa största möjliga kontrast mellan berättelsens onda och goda och förmå läsaren att sluta tänka, resonera och extrapolera och i stället bara instinktivt tycka illa respektive synd om.
Jarminders text uppvisar en uppseendeväckande brist på logik och implikationer av de resonemang som förs. Jarminder talar om en reglerad invandring som man kan ha olika uppfattning om men inser inte att det inte spelar någon roll vad man har för regelverk om detta inte följs och respekteras, om det i stället rutinmässigt och organiserat åsidosätts av subversiva nätverk som Asylgruppen Lund. Hon skriver att flyktingar och invandrare givetvis ska följa svensk lagstiftning men i stället för att kritisera de invandrare som inte gör detta och de grupper som är lagbrytarna behjälpliga, ondgör hon sig över oss som hävdar just det hon själv säger - att svensk lagstiftning skall följas. Läs mer »
Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt avgår. Avgången är signifikant för den korta tid Juholt lett partiet - säg en sak ena dagen och en annan nästa men förneka ändå kategoriskt att du skulle ha ändrat dig. Socialdemokratins kris är emellertid ingalunda synonym med Håkan Juholts misslyckande, inte heller med hans impopulära företrädare Mona Sahlins valhänta oppositionsledarskap. Ledarskapsfrågan är förvisso viktig, det går inte att ha en ledare som bland de egna väljarna får avsevärt lägre förtroendesiffror än huvudmotståndaren, moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt. Inte heller kan man ha två partiledare i följd som ägnat sig åt egennyttigt ekonomiska oegentligheter. I huvudsak är det dock en kris för den socialdemokratiska solidaritetspolitiken vi bevittnar, och det som mer än något annat slagit sönder legitimiteten för det samhällskontrakt en sådan politik bygger på är den svenska massinvandringspolitiken.
Efter Juholts inspirerade installationstal över vilket svävade såväl Olof Palmes som Per Albin Hanssons ande, skruvades förhoppningarna om en nytändning för partiet upp ordentligt. Ganska snart visade det sig dock att lika inspirerad som Juholt är som talare, lika oberäkneligt och excentriskt agerar han som praktisk politiker. Det har varit ett vinglande fram och tillbaka, soloåkningar, felsägningar, fotbyten, faktafel och ovanpå detta ett svårursäktligt bidragsöverutnyttjande. Alltsammans belastningar som skulle varit tunga att bära också för ett parti i medvind men en katastrof för en svensk socialdemokrati som redan innan befann sig i fritt fall. Läs mer »
Statsvetaren Andreas Johansson Heinö är en av få inom sitt skrå som vågat nyansera debatten en smula när hans kollegor primalterapeutar sig genom att vråla "rasism" och "främlingsfientlighet" mot varje antydan till kritik mot den svenska invandrings- och integrationspolitiken. Häromdagen svor Johansson Heinö ånyo i statsvetarkyrkan när han i en artikel i Expressen formulerade några tankar om svenskhet och svenskt medborgarskap.
Johansson Heinö noterar att det nu är 10 år sedan Folkpartiet i en valrörelse försiktigt antydde att man kanske borde kunna tala svenska om man ska bli svensk medborgare och för detta fick skit på långa spön av i princip alla andra partier i ett försök att stjäla liberala väljare med billiga rasistpoänger. Och apropå spön så har väl aldrig i svensk politisk historia talesättet "fiska i grumliga vatten" uttalats på så kort tid av så många som själva haft så grumliga motiv.
Läs mer »
Den förment liberale och SD-fientlige debattören Torbjörn Jerlerup har på kort tid producerat inte mindre än tre debattartiklar för att deklarera sin ståndpunkt i frågan om Skolverkets nya riktlinjer om heltäckande slöja i skolan. Tre meningar hade räckt. Jag tänker inte bemöta varje påstående i Jerlerups texter utan i stället sammanfatta var och hur Jerlerup och hans påstått liberala kamrater har gått vilse i slöjdebatten.
Jerlerup tror inte att vi som är kritiska till heltäckande ansiktsslöja kan skilja på denna och andra huvudbonader som bara täcker håret. Det kan vi. Även om många av oss är principiellt emot att särskilda eftergifter görs för religiösa huvudbonader i klassrummet överhuvudtaget, så är det slöjan som täcker ansiktet - burkan och nikaben - vi pratar om i detta sammanhang och som vi inte på några villkor kan acceptera. Andra religiösa huvudbonader kan skapa andra gränsdragningsproblem, svårmotiverad positiv särbehandling för vissa grupper från en sekulär demokratisk utgångspunkt, utgöra enhetlighetsproblem i uniformsyrken osv. Men vi är införstådda med att vad diskussionen just nu handlar om alltså är Skolverkets nya riktlinjer och ifall någon av religiösa skäl bör få dölja sitt ansikte fullständigt i klassrummet. Läs mer »
Skolverket kom nyligen med ett förtydligande i sina riktlinjer när det gäller att bära muslimsk heltäckande slöja i skolan. Medias rapportering och tolkning av myndighetens något luddiga besked spretar men hos PK-etablissemanget har man vulgärt valt att rubricera klargörandet som en eftergift åt främlingsfientliga krafter - Aftonbladets Martin Aagård avslutar exempelvis sin betraktelse över beslutet med orden "Avpixlat - religionsfriheten 1-0", trots att de nya direktiven i själva verket sammantaget måste betraktas som en eftergift åt den muslimska gruppen i Sverige.
Skolverkets beslut har otåligt emotsetts av många efter att dåvarande DO Katri Linna valde att begå tjänstefel (troligen en bidragande orsak till att hon fick sparken) i handläggningen av ett ärende som gällde just frågan om ansiktsslöjans vara eller icke vara i skolan. Linna valde att medvetet förhala ärendet så att det inte längre var aktuellt och inte kunde tas upp i domstol, men skrev samtidigt ett hypotetiskt utlåtande om att det nog hade varit diskriminering att neka anmälaren att bära heltäckande slöja på lektionerna om saken hade prövats. Läs mer »
Igår debatterade jag "politisk korrekthet" med skribenten och professorn i etnicitet Stefan Jonsson i Sveriges Radio Studio Ett med anledning av en utställning kallad PK som Forum för levande historia anordnat. Som vanligt i sådana här sammanhang finner man sig själv efteråt i ett tillstånd av lätt frustration över saker man borde ha sagt men inte tänkte på just då och sådant man faktiskt tänkte på men inte fick tillfälle att säga pga att tiden var för knapp. För att bli kvitt den känslan skrev jag ned följande reflektioner.
Jonsson inledde diskussionen med en harang om hur vi som är kritiska till det mångkulturella samhället och massinvandring "dödar" diskussioner genom att klistra begreppet "PK" i pannan på våra motståndare i stället för att argumentera. Det är för det första inte sant och dessutom ett rätt märkligt påstående från en representant för den åsiktsgrupp där man själv sällan förmår mer än att ropa rasist, främlingsfientlig, islamofob osv efter den som kritiserar baksidan av svensk migrationspolitik, påtalar mindre fördragsamma inslag i religionen islam osv. Läs mer »
I kölvattnet av socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholts bidragsfusk uppmärksammas nu att riksdagen undantog sig själva när man skärpte bidragsbrottslagen 2007.
Tidigare var en domstol tvungen att bevisa uppsåt för att kunna döma någon för bidragsbrott. Nu räcker det med att påvisa grov oaktsamhet. Den nya lagen gäller vid fusk med studiestöd, pensioner, sjukförsäkring, arbetslöshetsersättning, socialbidrag osv. Fusk med bidrag som betalas ut av Sveriges riksdag omfattas däremot inte. Därför kan den politiker som i likhet med Juholt ertappas med att ha tillskansat sig bidrag som vederbörande inte har rätt till oftast bara betala tillbaka pengarna och sedan är saken ur världen, åtminstone straffrättsligt. Man riskerar förstås att få betala ett politiskt pris, återstår att se om så blir fallet för Juholt.
Läs mer »
Mattias Karlsson och Erik Almqvist (SD) har i dagarna motionerat i riksdagen om att man vill se ett intensifierat arbete mot svenskfientlighet. Med stor sannolikhet kommer motionen att avvisas av samtliga övriga partier. Detta trots att den bland annat berör en av Sveriges största politiska och juridiska skandaler i modern tid - hur förre justitiekanslern Göran Lambertz den 5 november 2003 med ett pennstreck skrev ut 90 procent av Sveriges befolkning ur lagen om hets mot folkgrupp och gjorde dem fredlösa när de utsätts för brott som när de begås mot andra kan ge fängelse i upp till två år.
Karlsson och Almqvist vill att det tillsätts en statlig utredning för att kartlägga svenskfientligheten och som kan föreslå åtgärder för att motverka den. De vill också att befintliga lagtexter som medger negativ särbehandling av infödda svenskar ändras, att statligt stöd endast skall kunna utgå till antirasistiska organisationer om dessa även arbetar för att motverka svenskfientlighet samt att svenskfientlighet skall belysas och motverkas som en del av skolornas värdegrundsarbete. Läs mer »
I en synnerligen smaklös och ologisk artikel försöker Daniel Poohl på Expo ge Sverigedemokraterna skulden för att kammarrätten har beslutat att 91 år gamla, synskadade och dementa Ganna Chyzhevska ska avvisas till Ukraina, ett beslut som med rätta fått stor uppmärksamhet i media men för vilket SD på intet sätt kan lastas.
Poohl är förstås inte obekant med att Sverigedemokraterna inte har regeringsansvar och dessutom efter en överenskommelse mellan regeringen och Miljöpartiet saknar inflytande över svensk migrationspolitik också i riksdagen. Poohl borde förstås i stället rikta sin kritik mot dem som fattat beslutet och utformat det regelverk som beslutet lutar sig mot, dvs främst nuvarande borgerliga regering och den underställda myndigheter, i andra hand tidigare socialdemokratiska regeringar. Läs mer »
H B Hammar, docent i etik och tidigare domprost, föreslår i ett provokativt debattinlägg på SvD Brännpunkt att svenska kyrkobyggnader görs om till pizzerior eller sprängs till grus. Bara i ett land där kulturarvsföraktet blivit statsreligion är sådana ord tänkbara från en kyrkans man. Men i rådande samhällsklimat bör man kanske vara tacksam över att Hammar inte anbefaller utförsäljning av kyrkorna till saudiarabiska staten för ombyggnad till moskéer.
Sverige har ett tusenårigt kristet kulturarv. Det har varit på gott och ont. Under framväxten av det svenska välfärdssamhället dock mest på gott. Den kristna kyrkan fann under senare halvan av 1900-talet en harmonisk plats i det demokratiska och i huvudsak sekulära svenska samhället. Det bästa i dess värdegrund smälte samman med liberala och socialdemokratiska idéer och bidrog till att vi med hårt arbete, pliktkänsla och solidaritet kunde förvandla vårt land till en av världens mest framgångsrika, rättvisa och trygga välfärdsstater. Läs mer »
Dela på Facebook |
Twittra detta |
Skriv ut
|
Publicerat 2012-01-27 i
Artiklar | Nyckelord: asyl, Asylgruppen Lund, invandring, Martina Jarminder, Migrationsverket, utlänningslagen |
Inga kommentarer 
