Förslag om utvidgade befogenheter för FRA bordläggs

Sverige: S, mp och v har beslutat driva igenom en s.k. minoritetsbordläggning av förslaget om utvidgad rätt till signalspaning för FRA.

Det omdiskuterade lagförslaget att ge Försvarets Radioanstalt utökade befogenheter har den senaste tiden varit försvarsminister Mikael Odenberg skötebarn.

Mikael Odenberg - foto: AP En parlamentarisk minoritet bör normalt inte obstruera mot regeringen på det här sättet i riksdagen, det undergräver förtroendet för demokratin. Men i det här fallet är det ändå befogat. Lagförslaget är dåligt underbyggt och utrett, har inte gått den remissrunda som är både bruklig och önskvärd och saknar förankring hos det svenska folket.

Socialdemokraterna ska dock själva inte hållas helt skuldfria eftersom embryot till Odenbergs lagförslag faktiskt skisserades under S-regeringens tid. Förre jutitieministern tillika nuvarande ordföranden i riksdagens justitieutskott Thomas Bodström har dessutom inte precis gjort sig känd som den främste bland den personliga integritetens väktare. Kanske hade det därför varit bättre att låta någon annan ta lejonparten av den här debatten med Odenberg i media.

Det kan i förstone synas rimligt att FRA tillåts följa med tiden och få mandat att spana på de kommunikationskanaler som används idag, inte bara de som användes 1942 då FRA bildades. Det enkla resonemanget faller emellertid på att dagens trådburna kommuniaktionssystem i ojämförligt större utsträckning nyttjas av det civila och privata samhället jämfört med efterkrigstidens kortvågsradio vars civila bruk inskränkte sig till en handfull glada s.k. radioamatörer.

År 1942 fanns inte IT-samhället, folk brevväxlade och ringde i telefon, manuellt kopplade av en växeltelefonist (som avslyssnade samtalen och visste allt om alla på orten). Idag är hela samhället uppbyggt kring och beroende av alla nya möjligheter till ett rikt informationsutbyte via Internet och mobiltelefoni.

Avlyssning i brottsutredande syfte från civila polisiära myndigheter måste föregås av skälig misstanke och domstolsbeslut och vara riktad mot ett begränsat antal personer. För den signalspaning FRA bedriver finns inga sådana restriktioner – man har rätt att lyssna på allt och alla, hela tiden.

Uppdelningen mellan civilt och militärt blir i det här förslaget också väldigt oklar eftersom det explicit uttrycks att avlyssning inte som tidigare endast ska bedrivas mot främmande makt utan också mot privatpersoner och grupperingar som kan tänkas förbereda terroristattacker och liknande. Gränsdragningen mellan civil och militär spaning underlättas inte heller av det faktum att FRA sitt namn till trots är en civil myndighet underställd försvarsdepartementet.

En ytterligare försvårande omständighet är att PTS (Post- och telestyrelsen) vid flera tillfällen haft FRA på sin lista över misstänkta för dataintrång. FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson har förstås kategoriskt förnekat att man skulle ha gjort sig skyldig till något sådant, men en sådan försäkran känns, mot bakgrund av vad bl.a. Säpo och IB har gjort sig skyldiga till i det förflutna, inte helt betryggande.

Mikael Odenberg har försökt blanda bort korten genom att haka på några skrivelser om integritetsskydd på lagförslaget och genom att i den offentliga debatten betona dessa få det att framstå som om förslaget egentligen innebär en förstärkning av medborgarnas integritetsskydd. Med samma retorik skulle man kunna ge militären rätt att urskiljningslöst skjuta på misstänkta svenska medborgare men samtidigt dela ut skottsäkra västar och hävda att man därigenom ökat medborgarnas trygghet.

Det ska inte förnekas att det är ett svårt dilemma detta – det legitima intresset av en effektiv signalspaning som en del i Sveriges militära skydd står mot medborgarnas lika legitima intresse av ett rimligt personligt integritetsskydd.

Man kan dock inte bortse från det hemlighetsmakeri och de rent olagliga aktiviteter i form av personregistrering och annat som under hela efterkrigstiden pågått bakom ryggen på medborgarna från myndigheter, försvar och säkerhetspolis. Att de svenska statsmakterna ännu idag inte har gjort upp med det här totalitära förhållningssättet till medborgarna illustreras bl.a. av Sveriges okritiska beredvillighet att bistå USA och CIA att jaga terrorister i enlighet med The Patriot Act och dess märkliga undantag från rättssamhällets principer.

Därför måste det anses klokt att Odenbergs lagförslag bordläggs i ett år. När det året har passerat och alla kloka opinonsbildare och remissinstanser har fått säga sitt, då har vi medborgare antingen insett att nackdelarna med sådan utvidgad signalspaning - i skenet av hur statsmakterna tenderar att tumma på sina befogenheter - är fler än fördelarna, eller så har vi kommit fram till att vi är beredda att avstå från stora delar av vårt integritetsskydd för rikets säkerhet. Oavsett vilket utfallet blir är det viktiga att det beslut som till sist fattas har förankring bland det stora flertalet medborgare.

Redigerat 2007-04-18:

Det verka nu som om socialdemokraterna backar från att bordlägga beslutet. Man har tagit fram en lista med krav på förändringar, och om man får kraven tillgodosedda kommer man att bifalla förslaget i riksdagen.

Läs mer i SvD: http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15151336.asp
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15522229.asp
Läs mer i DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=640504
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=640537
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=604363
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=638613
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=626358
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=625964
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=625571
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=622380