Aftonbladet och TV 3 Efterlyst presenterade igår en lista med namn och bild på Sveriges 16 mest efterspanade brottslingar. Det är personer som har gjort sig skyldiga till mord, misshandel, vapenbrott, rån, stöld, narkotikabrott, mordbrand, utpressning och bedrägeri men lyckats hålla sig undan rättvisan. Du kan ta del av hela den så kallade Ikaros-listan här, här och här.
Listan är en kulturupplevelse att läsa med färgsprakande inslag från världens alla hörn: Stefan Tapai, 44 − grov smuggling och dopingbrott, Azad Abdelkarim, 47 − mord, Omar Hassan, 40 − mord, Pasi Miettinen, 43 − mord och mordförsök, Dejan Dodos, 26 − medhjälp till grov misshandel, grovt vållande till annans död och grovt vapenbrott, Galak Osman, 31 − mord och mordförsök, Tomas Olsson 34 − stöld, rån och mordbrand, Oday Almohamadawi, 28 − mord, Ramunas Buzunas, 40 − grovt narkotikabrott, Naser Saiti, 47 − grovt narkotikabrott, Donald Roskic, 34 − grovt narkotikabrott, Viktor Rousomberg, 35 − mord, Denho Acar, 36 − anstiftan till mordbrand, försök till grov utpressning, anstiftan till mordförsök m.m, Sergei Albiev, 26 − mord, Jonas Lindén 39, grova bedrägerier, Kok Wing Chan, 35 − grovt narkotikabrott. (continue reading…)

Miljöpartiets anonnskampanj, bl.a. införd i tidningen Metro, där den västerländske mannen förolämpas ter sig både obegriplig och orättvis mot bakgrund av att jämställdheten i det västerländska samhället är väsentligt högre än i andra delar av världen. Eftersom den publiceras i svenska medier av ett svenskt politiskt parti i en svensk valrörelse och är formulerad som den är går det knappast att dra någon annan slutsats än att ”västerländsk” i sammananget ska utläsas som ”etniskt svensk”. Detta gör det obegripliga med annonsen än mer obegripligt, det orättvisa än mer orättvist och tillför dessutom budskapet ett obehagligt inslag av hets mot folkgrupp.
Adekvat vård finns visserligen att få också i Libanon men till en kostnad som vida överstiger föräldrarnas ekonomiska möjligheter. I sådana här fall är det grannlaga avvägningar som måste göras. Svårt nödlidande barn kan räknas i hundratals miljoner i världen och Sverige har endast resurser att hjälpa en bråkdel av dessa. Ehuru behjärtansvärt är det insatt i ett större sammanhang inte alldeles självklart att det är just Rim som vårt land har störst skyldighet att hjälpa, men inte heller att vi kan frånsäga oss denna skyldighet. 
Skolverket meddelade visserligen i ett utlåtande 2003 att en rektor kan förbjuda heltäckande slöja om det påverkar undervisningen negativt, men en vuxenstuderande i Stockholm har anmält sin skola till Diskrimineringsombudsmannen pga ett sådant förbud. Det fallet är ännu inte avgjort. Dagens lagstiftning behöver mot bakgrund av detta förtydligas menar Björklund som vill att Sveriges rektorer ska ha lättolkade lagar och inte ska behöva hamna i domstol för att veta att man tolkat lagen korrekt. 
Räknar man in alla som har utländskt klingande namn blir siffran ännu högre. Det är en närmast ofattbart hög överrepresentation av kriminalitet hos en grupp som demografiskt bara utgör ca 8% av Norges befolkning.
Jämtin beskriver en verklighet där klyftorna mellan fattig och rik i Sverige under den borgerliga mandatoperioden har ökat som aldrig tidigareo och hur bl.a. reformer som Vårdval Stockholm och höjningen av avgifterna till a-kassan har bidragit till detta. Hon använder den socioekonomiskt hårt belastade Stockholmsförorten Rinkeby som exempel.
Han uttalar några allmänna självklarheter som knappast skulle föranleda en stort uppslagen publicering i Sveriges största dagstidning, vore det inte för Sarneckis akademiska titel. ”Situationen är oerhört allvarlig” hävdar exempelvis Sarnecki - ett i sanning insiktsfullt konstaterande värdigt en professur i kriminologi. 















































